Smalhet

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ibland mår jag ganska så bra och då tänker jag att jag måste acceptera hur jag ser ut. Jag har slutat med svält för jag vet att om jag börjar kommer jag till slut gå upp allt igen och må skitdåligt. Ibland kommer ängesten fram, särskilt när mamma kommer med en ny dietvana som bör hjälpa, för då känns det som om hon håller med om att jag bör gå ner i vikt och att jag borde äta mindre. Det känns som om jag ska spricka av ilska när hon säger nåt sånt... får sån jävla ångest!

Jag vill acceptera hur jag ser ut.

Jag vill sluta bry mig om vad andra tycker om mitt utseende.

Jag vill att andra ska acceptera mig.

Men mest av allt,
vill jag bli smal.

Det är så deprimerande att höra att man ska banta.


En annan sak: Jag har alltid varit den "kraftiga" i familjen mellan mig och min (smala) storasyster.
Ibland drar mina släktingar och mammas vänner upp "ämnet" om att jag är den kraftiga och min syster den smala. Så har det alltid varit. Men vad dom inte förstår är hur sårande, riktigt djupt sårande det är att få höra sånt när man själv hatar sin kropp mer än allt annat här i världen. Dom menar inget illa, men för någon som har haft ätstörningar lite här o där är det som sagt djupt sårande att få höra det... och då känns det som om jag ska spricka...